Dagens Nyheter – 14 mars 1866, sida 1

— Jag har lofvat göra allt hvad mig konst i förening med en god vilja förmår uträtta; men hvad derutöfver är, det står i Guds hand. Vid dessa ord bleknade den okände ännu mera; han fattade konvulsiviskt den gamla qvinnans handled och hviskade: — Ni ansvarar för modren åtminstone; svär det! — Ja, ja! utropade fru Clodion, som fruktade att hennes arm skulle bli sönderkrossad, Jag svär er det... — Det är bra svarade den okände, släppande sitt tag, glöm ej att ert eget lif står i pant för hennes; ty — så saunt jag heter Henrik af Maugiron — ni skall dö, om hon dör. Fru Clodion kände sina lemmar isas af en dödskyla; hennes tänder skallrade hårdt mot hvarandra. Ett ögonblicks dödstystnad uppstod; derefter sade grefven: — Kom nu och för all del akta er att darra på handen; ty min värja träffar pricken. De inträdde i rummet. Man kunde ej se någonting mera smakfullt och på samma gång dyrbart, än denna säng kammare, hvars väggar täcktes af hvitt sidentyg, hvarå törnrosor och kaprifolier voro broderade. Sängen omgafs af hvita sidendraperier och var prydd med mästerliga trädsniderier, föreställande åtskilliga af antikens gudars kärleksäfventyr. En alabasterlampa, som hängde ned från taket spred en mild halfdager öfver rummet, I sängen låg en ung och skön qvinna, synbarligen ett offer för de mest sönderslitande ve men icke ett enda utrop af smärta tränge öfver hennes läppar; endast då och då und