Dagens Nyheter – 13 mars 1866, sida 3

ww ovM oo NR ve mansoch predjkantbeställningen bestämdes dervid till 2,200 rdr, Rätteg.och polisnyheter. Ett äfventyrllgt mål vid Andra gardet. Vid i lördags inför krigsrätt fortsatt handläggning af målet mellan fanjunkaren K. G. Löwenberg, hvilken, såsom i ett föregående referat blifvit omnämndt, angifvit sina kamrater vid andra gardet, fanjunkarne A. Lundqvist, A. Lindbeck, G. L. Dahlberg och C. G. Bärlin samt sergeanten J. O. Jansson att ha om Löwenberg utspridt rykten, som å heder och ära ginge, för hvilket Löwenberg yrkat deras ställande inför krigsrätt, tillstädeskommo samtlige parter. Vid förra rättegångstillfället, i lördags 8 dagar, anhöllo dessa om uppskof med målet, för att efter tagen del af angifvelserna mot dem, afgifva sina förklaringar, hvilket de ock nu gjorde. Med hänseende till Löwenbergs första påstående mot Lundqvist, att denne skulle omtalat, att Löwenberg gjort sig skyldig till förfalskningsbrott, förklarade Lundqvist sig aldrig hafva yttrat detta till någon. Men deremot medgaf Lundqvist, att han, sedan tvifvel uppstått om Löwenberg vore den person, som det till andra gardets pastorsembete af Löwenberg ingifna prestbetyg utvisade, på grund af hvilket Löwenberg kommit in vid regementet gifvit sekundchefen vid andra gardet del af detta förhållande, sedan Lundqvist gjort sig underrättad om att nämnde prestbetyg vore falskt. Till en sådan anmälan hade Lundqvist funnit sig uppfordrad af sin pligt. Något annat hade han i saken ej åtgjort, utan helt och hållet öfverlemnat den åt sekundchefens pröfning. Det förenämnda prestbetyget företeddes härefter i vidimerad afskrift och innehöll: ,Från Bäårslöf utgående attest Af 1 den 30 jan. 1853. Herr Karl Gustaf Löwenberg, som är född den 26 september 1829 härstädes, försedlas på begäran till obestämd ort, med intyg, att han enligt husförhörslängden eger försvarlig kristendomskunskap, har ordentligt bevistat Herrans nattvard, är välfrejdad, fri från äktenskapsförbindelse, vaccinerad och här mantalsskrifven, intygas af Bårslöf sg. d. C. J. Kellman, v. pe Lo Å nämnda afskrift fanns tecknadt: Originalet till förestående afskrift har icke blifvit af pastorsembetet i Bårslöf utfärdadt, intygas af Bårslöf den 23 oktober 1865 (sextiofem). OC. Lr Kemner, Prost och Kyrkoherde. Derjemte företeddes ett bref från kyrkoherden Kemner, hvaraf ytterligare inhemtades, att ingen med namnet K. G. Löwenberg funnits inskrifven i Bårslöfs församlings kyrkoböcker i Malmöhus län, att ingen med det namnet utflyttat derifrån den 30 januari 1853, och att ingen pastor med namnet CO. J. Kellman der tjenstgjort. På nämnda handlingar hade Lundqvist grundat den annrälan om saken han gjort hos sekundchefen. Fanjunkaren Lindbeck afgaf enahanda förklaring som Lundqvist till bemötande at Löwenbergs angifvelse mot honom. Härefter tillspordes fanjunkaren Dahlberg, om han yttrat till någon, att Löwenberg skulle gjort sig skyldig till förfalskningsbrott, till svar hvarå Dahlberg genmälde, att han omtalat det rykte, att Löwenberg suttit häktad oeh tilltalad för utprångling af falskt mynt. Lika med Lundqvist och Lindbeck medgaf Dahlberg, att han gifvit sekundchefen del af nämnda misstänkta förhållanden med Löwenberg, inlemnande Dahlberg för öfrigt en skriftlig förklaring, som upplästes och innehöll hufvudsakligen, att den i målet inblandade sergeanten J. O. Jansson en dag i sistl. september månad yttrat missnöje öfver det brutala sätt, hvarpå Löwenberg i allmänhet bemötte sina kamrater, dervid Jansson tillika uttalat misstanka mot Löwenberg, att denne ej vore den person han gifvit sig ut för, till stöd för hvilken misstanka Jansson förevisat ett bref från prosten Kemner. Med anledning häraf hade Dahlberg vid ett besök i regementets postorsexpedition tagit del af Löwenbergs der förvarade prestbetyg, samt derefter korresponderat om saken med prosten Kemner, då de härofvan omförmälda upplysningar vunnits. På det att Löwenberg nu skulle kunna sättas i tillfälle att rättfärdiga sig, hade Dahlberg med sina kamrater träffat den öfverenskommelsen att för sekundchefen anmäla förhållandet. Då Dahlberg sedermera erfarit genom fanjunkaren Bärlin, att distinktionskorporalen vid kapten af Pontins kompani Nyström skulle känna åtskilliga detaljer af Löwenbergs lefnadsöden, hade Dahlberg samtalat med Nyström, hvilken om Löwenberg då bland annat skulle yttrat, att denne suttit på fästning. . Vidare förmäldes i skriften, att sedan till Löwenbergs kunskap kommit den anmälan fanjunkarne Lundqvist, Lindbeck och Dahlberg gjort hos sekundehefen, hade han mot dem fällt hotande utlåtelser, hvilket föranledt såväl Dahlberg, som hans förenämnde kamrater, att skaffa sig närmare upplysningar om rätta förhållandet. De hade då erfarit, att Löwenbergs rätta namn är Löhr, f. d. sergeant, att han är född 1822, i stället för 1829 såsom i det falska prestbetyget uppgifves, samt att han under detta namn blifvit, jemte ett par andra personer, häktad i Köpenhamn för utprångling derstädes af falska sedlar, liknande dem som Östgöta numera upplösta privatbanksbolag utfärdat å 10 rdr bankos BA Från Köpenhamn, öfversänd till Sverge, Hade Löhr suttit häktad från 1849 till 1850 samt undergått ransakning, men genom Göta hofrätts utslag den 10 febr. 1851 förklarades det mot honom och de öfriga för detta brott tilltalade väckta åtal ej föranleda till någon påföljd, enär brottet ej blifvit begånget inom Sverges landamären eller mot svensk man utrikes, hvartill kom att Östgöta enskilta bank afsagt sis ersättning för de sedlar de tilltalade angifvits hafva utprånglat. Slutligen omförmäldes i skriften, att Dahlberg visserligen, sedan de misstankar bekräftats, hvilka man fattat mot Löwenberg, samtalat med några af sina kamrater om saken, men han bestred på det bestämdaste att hafva vare sig å offentliga ställen eller annorlunda om honom falskeligen utspridt något för Löwenbergs heder och ära kränkande -—-— m-— Ån