Dagens Nyheter – 13 mars 1866, sida 1

ASPEN DITO MMM MMMM den vackra judinnan Deboras sängkamrmare, sågs en man insvept i en vid kappa vika om hörnet till den illa beryktade Ribuude-gatan i Toulouse. Det var i juli månad och klockan omkring tolf på natten. Mannen stannade vid ett hus, ofvanför hvars port nummern 13 var anbragt, samt lät portklappen upprepade gånger ljuda, utan att någon kom och släppte honom in. i — Besynnerligt! mumlade han metan tänderna; det är väl 2 13? Och han betraktade åter husnummern. Derpå bultade han med fördubblad bhäftighet på porten. Ett fönster i första våmngen uppläts Du och en gammal qvinna blef synlig. Hon ropade med hes röst: — Gå er väg, fridstörare! Den unge mannen helsade med handen och svarade: — Jag ber er om förlåtelse, in fru; men jag tänker icke gå min väg, emedan det just är hit jag ämnar mig. — Ni tager säkerligen miste om port; öfverallt vid denna gata bo glädjeflickor, ock detär väl sådana ni söker, kan jag förstå. — Nej, jag söker fru Clodion, soi bor i huset MV 13. Härvid framtog den unge mannen em späckad börs och skakade den, så att guldinyntem I slogos mot hvarandra. — Var god och öppna för inig, min fru, I fortfor han. Kanske är ni sjelf den jag vill träffa? Klangen af guldet hade Haft en magisk verkan på den gamla frun. Hon visade sig nt helt medgörlig.