Dagens Nyheter – 12 mars 1866, sida 2

Emellertid hade mamsell Lucifer blifvit något tröstad af Rolfs sista ord. Hon tänkte oupphörligt under loppet af dagen sålunda: — Han kommer, Gud vare lof, snart tillbaka.... mom några dagar.... i morgon kanskel... IV. Rolfs ur. Så snart Rolf kom hem till Gyllene skinnet, märkte han till sin ledsnad att hans helsotillstånd var vida sämre än han sjelf trott. Den åderlåtning, mor Moloch verkställt, hade gagnat endast för ögonblicket; ty den unge mannen började känna en häftig verk i öfra delen af hufvudskålen. — Dertill kom en viss styfhet i lederna; nog af, Rolf måste intaga sängen och hade sträng feber under loppet af tre dagar. Sedan kom han på bättringsvägen och åtta dagar efter sitt insjuknande var han åter på fötter. Den enda menliga följden af hans korta sjukdom var en högst besynnerlig frånvaro af minne med afseende på hvad som tilldragit sig hos trollqvinnan. Om han någon gång sökte erinra sig hvad han sett i den förtrollade karaffinen, uppläste sig hela taflan i ett oredigt virrvarr. Emellertid hade den unge mannen nu blifvit egare af fyrahundratusen franes. Detta var en betydlig förmögenhet på den tiden. Som vi minnas trifdes han icke synnerligen väl på Gyllene skinnet och hade föresatt sig att flytta derifrån så fort som möjligt. Vid Pas-de-la