Dagens Nyheter – 10 mars 1866, sida 2

Mor Moloch skakade hufvudet på ett betydelsefullt sätt. o— Ni har frågat, sade hon, jag har svarat; det står er fritt att tro mig eller ej. Rolf började sina frågor ånyo, ehuru med en känsla af växande misstroende. — Ges det någon eller något, hvarför jag isynnerhet bör taga mig till vara, sade han. — Ja. — Hvad då? — En qvinna. — Hvem är hon? — Jag kan ej säga er mer än att hon är ung och vacker. — Känner jag henne? — Ja. — Har jag sett henne ofta? — Två gånger. s — Ar det längesedan? frågade den unge mannen, hvilkens tankar sväfvade kring Esmeralda. — Derpå kan jag ej svara, sade mor Moloch. Var på er vakt; se der allt hvad jag kan säga er. — Men. — Var icke enträgen, och om ni har något annat att fråga mig om, så förlora icke tiden, ty jag känner att anden snart lemnar mig. — Får jag lefva länge? — Ja, till och medlängre än ni sjelf torde önska. — Nå, det var ett godt svar sade Rolf småleende. Mitt lif kommer att räcka så länge, att jag hinner tröttna dervid. Bravo! Ett dystert leende krusade mor Molochs läppar. — Välan, sade den gamla qvinnan med nästan otydlig röst. Ni får framställa ännu en