Dagens Nyheter – 10 mars 1866, sida 2

Mor Moloch svarade ej; men ett leende krusade för ett ögonblick hennes färglösa läppar. — Det är tre ting, som tillsammans skapa lyckan här i verlden, återtog den unge mannen, och dessa äro: rikedomen, hämnden och kärleken. Jag eger det första, ni har lofvat mig det andra, hur går det med det tredje? — Kärleken? — Ja. — Ni vill förmodligen veta om ni kommer att bli älskad? — Så är det verkligen? — Nåväl, ni kommer att bli det. — Mycket? — Ja, alltför mycket. o— Hvad menar ni? — Jag menar, att en stor del af de olyckor, som komma att drabba er, de fel och till och med brott, som ni kommer att begå, skola ha sin rot i kärleken. — Brott, säger ni! utbrast Rolf. Påstår ni då att jag kommer att bli ex brottsling. — Det påstår jag. — Allvarsamt? — Se på mig, svarade mor Moloch, och upprepa er sista fråga, om ni vågar! Rolf kastade ofrivilligt sina blickar på den gamla qvinnan, hvilkens dystra ansigte aflägsnade hvarje tanke på skämt och förorsakade chevalier Tremblaye en viss beklämning; han sökte likväl beherrska denna känsla och återtog: — Fel, må så vara! men hvad brott beträffar, min fru, så tillåt mig försäkra, att den ande, som talar genom er gäckar antingen sig sjelf eller er.