Dagens Nyheter – 10 mars 1866, sida 1

n. LACBDRNRNT TSE NES PARSE ANT BNNTNDS ESR ASEA hvad hr Lilliehöök pratat om att grefve-Platen föreslagit att sjöofficerare skulle bildas i segelbåtar med ruff o.s.v. Något sådant har grefve Platen aldrig sagt eller skrifvit. Episoden slutades för denna gång härmed; men i onsdags utdelades till ridderskapet och adelns ledamöter ett tryckt blad af kapten Lilliehöök, hvari han försökte visa att kommendörkapten Adlersparres dementi icke var riktig. Detta försök består deri, att kapten Lilliehöök visar att komitten för sjöofficersbildningen föreslagit någonting sådant som hr Lilliehöök omförmiält. Men det var icke komitteförslaget, utan yrefve Platen, br Lilliehöök i lördagens plenum angat som källa, och hr Adlersparres dementi står således ännu ovederlagd. Stockholms jernvåg. De hufvudsakligaste derstädes år 1865 afvägde varor hafva varit: Stångjern 1,347,166 centner 42 skålp. -Band-, bult-, knippoch skärjern 69,902 centner 59 skålp. Jernplåtar 46,795 ctr 97 skålp. Spik 17,522 ctr 69 skålp. Diverse smiden 4,260 ctr 41 skålp. Brännoch garfstål 27,551 ctr 34 skålp. Koppar 28,922 ctr 47 skålp. Mwusikaliska nyheter. Fru Norman och hennes syster m:ll Neruda samt hrr odMAubert och F. A. Söderman gåfvo förl. lördag en mycket besökt soir i Upsala; dagen derpå gafs af samma personal ytterligare en soir, hvilken likväl var besökt af ett något mindre auditorium. Vid båda dessa tillfällen voro åhörarnes bifallsyttringar både många och starka. I dessa dagar resa de båda berömda violspelerskorna till Köpenhamn, der de tillsammans med sin broder, violoncellisten, vid kungl. orkestern derstädes, ämna gifvu en serie ar soirer. Mn svensk dunsör it Peters. Beceg. Till år 1841 hade Stockholms kungl. teater en dansör, elev af Selinder, och hvars like vi knappast förr och aldrig sedan här sett. Han hette Johanson. Då Marie Taglioni hitkom ofvannämnde år och uppträdde och väckte en sådan förtjusning, att man efter representatiouens slut spände hästarne från hennes vagu och drog henne hem — liksom man efter en annan representations slut ville göra med konung Carl XV — då öfverraskades hon af behaget och fiärdigheten hos den unge Johanson. På hennes inrådan begaf han sig till Petersburg och blef anställd vid kejserliga teatern derstädes. Huru väl det sedan gått honom finner man af följande meddelande från Petersburg, infördt i (gamla) Illustrerad Tidning för i dag: Förenämnde Kristian Johanson firade sitt 25åriga jubileum härstädes den 27 sistlidue januari, eller samma dag som han hade sin årsrecett, hvarvid han skördade en framgång, som få af våra utomlands vistande konstnärer fått fägna sig åt. Publiken, icke underrättad om dagens egentliga betydelse, tycktes dock, ehuru i elfte stunden, fått reda på densamma, och gaf sålunda sin tacksamhet tillkänna med hvad som till hands var, nemligen genom ett oafbrutet jubel och ett formligt blomsterregn, så att recettagaren i den bokstafligaste mening fick dansa på rosor hela aftonen. Hela den kejserliga familjen öfvervar representationen, och kejsaren (Rysslands mäktige caar!) var sjelf inne på scenen och lyckönskade recett-tagaren, hvilken sällsynta händelse kan anses såsom ett säkert förebud till någon storartad skänk från det hållet. Utom en briljant-ring af stort värde, skickad från Moskwa, fick hr Johanson vid samma tillfälle emottaga en betydlig äreskänk af sina kamrater, bestående i en väl arbetad lagerkrans af guld, inlagd uti ett dyrbart etui. Också har man sällan varit vittne till en mera allmän glädje på någon teater än den, som denna afton uppenbarade sig. Sällan torde ock en dylik hyllning ha träffat ewvt värdigare föremål. Upplysningsvis bör nämnas att hr Johanson, född i Stockholm 1819, lemnade fäderneslandet 1841 och debuterade samma år på härvarande teater. Under hela denna tid har han icke allenast stått högt i publikens ynnest, utan dessutom varit en verklig stödjepelare för hvarje utmärkt dansös, som för hans utomordentliga styrka och skicklighets skull alltid valt honom till kavaljer vid sina svåra debuter, hvilka derigenom vunnit en framgång, som under andra förhållanden torde ha varit mycket tvifvelaktig. Statsrådet Carlson, hvilken sedan något mer än en vecka, varit angripen af en gastrisk feber, utan att denna likväl varit af oroande beskaffenhet, befann sig i går bättre. Konungen bevistade i förrgår ett sammanträde uti frimurarelogen och begaf sig derefter till utrikesministerns emottagning, dit drottI ningen förut begifvit sig och der deras majestä