Dagens Nyheter – 10 mars 1866, sida 1

Ytterligare ett par ord om nationalförsvaret. Lika glädjande som det i sanning var att se att det mindre sjövapnet, skärgårdsflottan, slutligen efter många bittra strider hos båda statsmakterna vunnit seger öfver det större sjövapnet, stora flottan, lika sorgligt är att finna, att, i stället för minskning af den värfvade landt-truppstyrkan, den är på god väg att förökas, på samma gång, som man medelst lottning vill förstöra, icke allenast nationalbeväringen, Carl Johans verk, utan äfven den vackra skarpskytteideen. — Innan rikets ständer fatta beslut härom, vore det icke ur vägen att hvarje riksdagsman erinrade sig och begrundade vår gamla fosterlandsvän öfverste af Forsells tänkvärda ord: Den regering, som först minskar den stående armeen, för att dymedelst tillvägabringa en lindring i folkets skattebördor, blir derigenom starkare. Hennes uppmaning till nationen, att, när det gäller, resa sig i massa eller gå, som man säger, man ur huset, skall då med kärlek och beredvillighet åtlydas; ty folket vet och tror, att hvarken dess skatter eller blod i oträngdti mål uppoffras. -— Annars skadar det ieke heller att genomläsa äfven det nästföregående af den berömde författarens artikel: Armeen i hans Statistik öfver Sverige. Häraf framgår att den stående armeen borde förminskas till två tredjedelar, till och med hälften — åtminstone infanteriet — och härigenom beredas utväg och medel till uppmuntrande af skarpskytteväsendet, samt isynnerhet för att anskaffa detsamma i första rummet goda och pålitliga gevär och i andra rummet ammunition och för öfrigt, med ett ord: närma sig gottländska nationalbevärings-iden heldre än att frångå densamma. Sverige är icke något slättland, der stora truppmassor kunna med fördel agera, ty i detta fall kunde stora, väl exercerade infanterioch kavallerimassor göra gagn. Utan Sverige är med ytterst få undantag, till och med största delen af Upland, ett