Dagens Nyheter – 9 mars 1866, sida 2

tade häpen och otålig att hon äter skulle taga till orda. Den gamla qvinnan fortfor: — Ni bär ett namn, som ej tillkommer er, och som dock ingen kan göra er stridigt; likadant är förhållandet med er titel... En omätlig förmögenhet hade kunnat blifva er... men ni förlorade den genom er olyckliga stjernas inflytelse. I dag är ni rik, men derför har ui slumpen att tacka, och hvad han ger er i dag, kan han taga ifrån er i morgon. Mor Moloch tystnade åter. Rolf tviflade icke mera, han trodde nu fullt och fast på den gamla qvinnans siareförmåga. Också lemnade han det förflutna åsido samt skyndade sig att göra frågor om framtiden. — Skall denna stjernas ogunst, hvarom ni talar, en dag upphöra att förfölja mig? sade han. — Nej, ända in i er sista stund skola denna stjernas strålar belysa er lefnadsstig. — Således blir jag aldrig lycklig här på Jorden? — Aldrig, åtminstone icke i detta ords fulla bemärkelse. — Ibland skall ni tro på lyckan, ibland skall allt småle emot er... Tag er till vara! Jrt öde, era passioner och laster skola snart förbyta denna skenbara framgång till nöd och smärta och i ert minne återkalla den gamla liknelsen om örnen under blommorna. — Finnes då intet medel att undvika alla de olyckor, ni förutsäger mig? — Det finnes ett... men derom bör icke jag tala. — Hvarför det? — Emedan det tillkommer en ljusets, icke mörkrets, engel att anvisa er den rätta vägen atf följa: (Forta.)