Dagens Nyheter – 9 mars 1866, sida 1

Äfventyraren. Roman af förf. till ,Jean Vaubaron. (Forts. fr. föreg. A.) — Hvad är det då för ett? — Jo, ett godt yrke, som skulle vara det förnämsta af alla och göra mig rik som en drottning ... ett yrke att dagligen vinna en hel förmögenhet på, om verlden vore sådan den börde vara.... Men så är gudnås icke fallet; utan jag och min dotter lefva tvärtom nästan i hungersnöd. Mor Moloch afbröt sig för att hemta andan; Rolf förstod icke alls hvarpå hon syftade. — Nå, ni gissar väl? fortfor den gamla qvinnan. — Nej, det tillstår jag... — Nåväl! jag läser i det förflutna, känner det närvarande och förutser hvad komma skall. — Aha! utbrast Rolf. Nu begriper jag... Ni är en profetissa, en trollqvinna. — Ja, det är jag... Jag befaller öfver andär, som tala till mig ett hemlighetsfullt språk; hvilket ingen annan än jag förstår. I ödets bok står intet skrifvet, som ej jag kan läsa... Dessa ord uttalades i högtidlig ton; Rolf hade svårt att hålla sig för skratt. Det lyckades honom emellertid och han frågande: — — Säg mig, om de andar, som stå under ert kommando, lyda er beständigt? — Hvad menar ni, min herre? -Jo, jag vill veta, om andarne svara på eva irågor vid hvad tid af dygnet som helst. — Ja visst.