Dagens Nyheter – 9 mars 1866, sida 1

AASE AIEASUENRERNNEER IRAN SRASRANAAAANEEARASSLAERAeSRN EEE RR RAR TR så Och hon försvann genom dörren, efter att ha kastat en sista blick på Rolf. — Nu äro vi ensamma, sade chevalier Tremblaye till den gamla qvinnan, låt oss genast skrida till verket. -— Vi skola icke förlora en sekund. — Ta förberedelserna mycken tid. — Ah! några minuter blott. Mor Moloch öppnade den stora ekkofferten, som. vi förut omnämnt, och framtog en flaska, innehållande olja. Hon hällde derur i messingslampan och tände sedan denna. Derpå hängde hon upp ett skynke af tjockt tyg framför det lilla fönstret, för att hindra dagsljuset att tränga in i rummet. Det blef således nästan mörkt derinne; 1y lampan spred endast ett blekt och sparsamt sken. — Åhå! utbrast Rolf småleende, det tycks som era andar företrädesvis skulle trifvas i mörkret. — De äro icke förgiäfves mörkrets andar, genmälde den gamla hexan i en så allvarsam och högtidlig ton, att den unge mannen ofrivilligt gjorde sig denna fråga: — Skulle hon verkligen sjelf vara öfvertygad om tillvaron af sina öfvernaturliga bundsförvandter? Mor Moloch satte fram en stol vid bordet och bad Rolf sitta ned, hvilket denne genast gjorde. — Sjelf ställde hon sig bredvid honom och sade: — Ge mig er hand! Rolf räckte fram sin högra hand. Sedan hon under djup tystnad betraktat denna, släppte hon den och mumlade: — Jag måste göra honom frågor...