Dagens Nyheter – 8 mars 1866, sida 2

lieuoch Saint-Honore-gatorna. I sammanhang härmed erinrade han sig sitt besök hos Nathan, sin utomordentliga tur på spelhuset, och huru han på hemvägen från sistnämnde ställe blifvit öfverlallen af bärarne. — Ah, nu förstår jag! tänkte han, jag har fått stryk och svindel. Under mitt medvetslösa tillstånd, har man bestulit mig hvarefter den här unga flickan upptagit och vårdat mig.... Allt detta är klart som dagen... Om jag icke hade förlorat mina tvåhundratusen francs, skulle jag icke betrakta det här äfventyret som någon synnerligen stor olycka... Men att vinna så mycket och straxt efteråt förlora alltsammans, det är en smula hårdt! Medan den unge mannen så tänkte, satte han sig på sängkanten och började maskinmiässigt genomleta sina fickor. Uret var, såsom vi veta, sin kos; likaså guldmynten. — Det är naturligt, mumlade Rolf helt filosofiskt; jag vintade mig det... Men det kan man då säga, att de der båda gatstrykarne gjort en affär som duger. I detsamma kände han att någonting låg i ena bröstfickan. Han tog upp det ifrigt, och kunde ieke återhålla ett utrop af glädje, när han varseblef att det var sedelbundten. MHärvid vaknade mor Moloch; äfven mamsell Lucifer spratt till och öppnade ögonen. Den gam-: la hade icke klädt af sig, då hon qvällen förut gick till sängs; också var hon lika fort på benen som hennes dotter. De båda qvinnorna betraktade med häpnad Rolf, der han satt på sängkanten och med feberaktig hand genomräknade den digra sedelbundten.