Dagens Nyheter – 8 mars 1866, sida 2

nattläger i sin bostad. Endast med största svårighet och stödd af de båda fruntimren, för mådde Rolf gå uppför de många trapporna. När han hunnit in i den lilla kammare, vi ofvanför beskrifvit, var han till följd af öfveransträngning och blodförlust, så utmattad att han genast somnade, hvadan mor Moloch och hennes dotter måste med mycken möda bära honom till den ena af sängarne, den som Venus vanligen låg uti. Sedan sof han djupt och godt hela natten. Smågrälande och synnerligen missbelåten med sin välgerning, gick mor Moloch till sängs. Hon var nemligen en sådan menniska, som aldrig gör sig något omak, såvida hon ej hoppas egen fördel deraf, och hon trodde icke Rolf om att kunna betala de tjenster hon visat honom. Mamsell Lucifer satte sig på en stol bredvid sin sofvande skyddsling och tillbragte natten i denna obeqväma ställning. När morgonrodnadens ljus inträngde genom de små rutorna i vindskammarens ena fönster, var Rolf den första som vaknade. Han kände sig särdeles svag och hade mycket ondt i hufvudet. Hans tankar voro fullkomligt rediga; dock kunde han icke straxt erinra sig aftonens händelser eller fatta anledningen till sitt uppvaknande i detta för honom alldeles obekanta rum. Han reste sig till hälften upp i sängen och stödde sig på armbågen. Först föllo hans ögon på mamsell Lucifer, som satt sofvande bredvid hans säng, och han mindes genast, att det ej var första gången han såg hennes förtjusande ansigte. Han rådfrågade sitt minne och kom ihog sammanträffandet i hörnet af Riche