Dagens Nyheter – 8 mars 1866, sida 2

närvaro i detta rum, förrän jag slog upp mina ögon och då... Den gamla qvinnan ämnade svara; men mamsell Lucifer skyndade sig att förekomma henne. — Min herre, sade hon och sänkte ned ögonen, min mor har bedragit sig, och inser det nu nog sjelf... Jag är säker om att hon ångrar den bitterhet, hvarmed hon tilltalat er. — Mina damer, återtog Rolf, jag ber er båda vara öfvertygade om min varma erkänsla för den gästfrihet och de omsorger ni visat mig... — Åh! min herre, genmälde den unga flickan, för oss är det en verklig glädje att ha kunnat gagna er, och vi tacka himlen att våra bemödanden krönts med så mycken framgång. Härpå bad Rolf få veta hvad som tilldragit sig, medan han varit medvetslös. Under det Venus redogjorde härför, sysselsatte sig mor Moloch med att städa det kyffe, hvarom vi gifvit läsaren ett tillräckligt begrepp. JTärunder förlorade hon icke Rolfs högra rockfieka ur sigte; det var i den han lagt sedelbundten. Sodan vår hjelte blifvit upplyst om hvad han ville veta, egnade han sin uppmärksamhet åt de föremål som omgåfvo honom. Den svarta katten och i synnerhet korpen väckte hans nyfikenhet. Han frågade mamsell Lucifer om dem; mor Moloch svarade: — Åh! min herre, jag använder dem vid utöfvandet af mitt yrke. — Ert yrke! utropade den unge niannen. — Ja. (Forts.)