Rätteg.och polisnyheter. Polisen. — I söndags eftermiddag gick en dalkulla vid namn Anna Mattsdotter, något berusad, ur hus och i hus vid Kungsbacken och tiggde. Som hon var mycket enträgen och efterhängsen, så kallades kl. 7 på aftonen polis till hjelp från huset n:o 98 Kungsbacken för att blifva henne qvitt. Då konstapeln skulle afföra henne till vaktkontoret, sökte flere välklädda personer, äfven fruntimmer, att afråda konstapeln derifrån. De följde till och med in på polisvaktkontoret, men när de fingo rätt taga ibetraktande den halfrusiga qvinnans vidriga utseende (hon hade nemligen de förfärligaste blå ögon som någon dalkarsnäfve kan åstadkomma), så aflägsnade de sig. I saknad af fast bostad blef kullan häktad. Anbud till eldsvåda. Omkring kl. 2 i går natt bemärktes af Here inom börshuset boende personer en stark röklukt, och straxt derpå blef genom ctt fönster åt gården eld synlig uti ett rum på nedra botten. Vid efterseendet derstädes befanns en å rolfvet stående kista, innehållande papper, samt en åda och några vedträd antända, hvarjemte ett större hål var brändt i golfvet. Elden släcktes inom kort och utan att brandsignaler behöfde gifvas. Angående orsaken till elden uppgaf vaktmästaren Johansson, som har uppsigt öfver börsrummen, att hans sonAxel kl. 7 i förrgår afton, då han lyst de skarpskyttar, hvilka hemtat sina i nämnde rum förvarade gevär, ställt ifrån sig lyktan på golfvet, just der elden utbröt, samt sedermera glömt borttaga densamma eller släcka ljuset. Också fanns bland bränderna och kolen lemningar efter en blecklykta. Tre ransakningar angående förmodad mordbrand. Eldsvådan vid Qvarngränd. Efter remiss från poliskammaren förekom på rådhusrättens tredje afdelning ett ransakningsmål angående drängen N. Eklund, hvilken blifvit käktad och anklagad såsom misstänkt att hafva anlagt den eld, till följd hvaraf huset n:r 1 och 2 Lilla Qvarngränd i närheten af Roslagstorg, tillhörigt slagtaren OC. G. Isaksson, nedbrann natten mellan den 24 och 25 sistl. februari. Slagtaren Isaksson, hvilken vid domstolen var närvarande, förmälde till en början, att den brandskadade egendomen var assurerad för 8,500 rdr, samt att den genom branden förorsakade skadan uppskattats till 4,430 rdr rmt. Isaksson har visserligen anmält sin förlust hos brandförsäkringsverket, men ännu icke uttagit någon ersättning. På särskilda, af domstolens ordförande till Isaksson härefter framställda frågor, förmälde Isaksson vidare, att han i sin tjenst haft tilltalade Eklund sedan i slutet af sistlidne sommar, samt att Eklund städse visat sig som en ordentlig och arbetsam karl, utom att han om söndagarne plägat taga sig en astark, för mycket. Rörande sjelfva saken, förklarade Isaksson, att han icke hade minsta anledning misstänka hvarken Eklund eller någon annan att hafva anlagt elden. men förmodade att denna uppstått till följd af någon spricka å skorstenen. Hr Isaksson hade nemligen på aftonon d. 24 febr. låtit smälta talg i ett kök uti huset, men dervid hade man dock användt all försigtighet, och då Eklund och en gosse Andersson kl. mellan 9— 10 på aftonen lemnat huset, hade de dessförinnan släckt elden och igenläst dörrarna. Vid eldens utbrott befunnos dock dessa öppna, en omständighet, som kvarken Isaksson eller den tilltalade kunde förklara. Ötver angifvelsen hörd, förnekade Eklund på det bestämdaste att hafva anlagt elden eller med denna förfarit på något vådslöst sätt. Han och gossen Andersson hade senast varit i huset på aftonen, och då de gingo derifrån, fanns ingen eld qvar i köksspiseln. Efter det Eklund, som är boende i huset n:o 19 Stora Badstugatan, sedermera omkring kl. half 10-tiden spisat qvällsvard hos Isakssons, gick han derifrån och till en vid Lambyska verket befintlig krog, som förestås af restauratören Lundmark, der han sammanträffade med en arbetskarl Eriksson. Tillsammans med denne intog Eklund förtäring, så att han blef betydligt berusad. Omkring kl. 11 ämnade han gå hem och lägga sig, men kommen på midten af den trappa, som från Johannisplan leder ned till Lundtmakaregatan, halkade Eklund och föll inunder trappan. Här fann han det så beqvämt, att han, såsom hans ord föllo sig, beslöt kinesa under trappan för den återstående delen af natten; han insomnade också snart, och då han omsider vaknade, var klockan nyss slagen 2. Kort derpå tillkännagåfvo brandsignalerna att elden utbrutit i slagtaren Isakssons egendom, med anledning hvaraf Eklund begaf sig dit och deltog i släckningsarbetet. Sedan Eklund afgifvit denna berättelse och än ytterligare bedyrat sin oskuld, begärde han att få komma på fri fot. Slagtaren Isaksson förklarade med anledning häraf sig beredvillig att återtaga E. i sin tjenst, men allmänna åklagaren bestred Eklunds begäran. Efter en stunds öfverläggning resolverade dock rådhusrätten, att Eklund, i och för detta mål, icke längre kunde i häkte hållas. Målet uppsköts. Mordbranden 1 huset JA 47 Sibyllogatan. Vid ny ransakuing härom hördes åtskilliga nya vittnen. Genom dem vanns dock ingen närmare upplysning, rörande brandens uppkomst eller hvem som anlagt denna; och hustru Schitze vidhöll fortfarande sitt nåstående. att hon hoppat ut genom