Dagens Nyheter – 7 mars 1866, sida 2

— Det vore allt godt att ha visshet i de afseendet . .. Och bofven höjde sin bärstång, för att krossa hufvudskålen på Rolf, och sålunda döda honom, i händelse han ännu lefde. — Hvad skall detta tjena till? frågade hans kamrat, som tvifvelsutan var mindre hård och grym. — Om han kommer sig igen och träffar på OSS. .. — Nåja, om så skulle ske, hvilket är föga troligt och lätt kan undvikas, är det temligen säkert att han ej känner igen oss. — Det kan man inte lita på. — Och dessutom kan han aldrig anklaga oss i saknad af vittnen och bevis: — Allt det der är godt och väl, men... I detta ögonblick hördes ljudet af tunga och afmätta steg vid ändan af gatan. — Hör du? sade Jeans kamrat. — Ja, visst hör jag.:. Det är patrullen. Skynda dig, kom, vi ha inte tid att dröja här en sekund längre. De båda bofvarne buro in Rolfs afdomnade kropp i förstugan, drogo igen porten och återtogo derpå sin bärstol. De passerade patrullen, utan att någon af soldaterxa fästade den minsta uppmärksamhet vid dem. Sannolikt skulle Rolf ha fått ligga hela natten på stengolfvet i det förfallna husets förstuga, så vida icke tvenne fruntimmer som bebodde ett rum i vindsvåningen varit uppe, oaktadt den långt framskridna tiden, och hört att någonting ovanligt försiggick i den eljest så tysta gränden; Varta I