Dagens Nyheter – 7 mars 1866, sida 1

Äfventyraren. Roman af förf. till Jean Vaubaron. (Forts. fr. föreg. Af.) — Men eftersom han betalte sin skuld så fort, kan man väl antaga att han är rik, och då... — Nej, de pengar, hvarmed han gäldade sin skuld till mig voro vunna på spel... Ser du, den unge herrn har i natt varit på spelhuset här bredvid och der vunnit en betydlig penningsumma, icke mindre än två hundra tusen francs... Men denna summa har han dyrt betalt derigenom att han blifvit spelare, och det skall han bli så länga han lefver... Jag såg tydligen på hans blick, att kortoch tärningfebern rasar i hans ådror. Han skall åter försöka sin lycka vid lanterbordet, tappa hvad han vunnit och sedan komma till mig, för att låna femtio louisdorer på sitt dyrbara ur. Debora hade blifvit tankfull. — Spelare, sade hon till sig sjelf; det var skada! — En spelare, ser du, mitt barn, fortfor juden, det är en menniska, som i sig förenar alla möjliga laster och sålunda, enligt min tanke, är föraktligare än en tjuf;.. För spelare är ingenting heligt! Han vore i stånd att sälja sin hustru eller moder, för att skaffa sig nödiga spelpengar . .. Egde han än alla de skatter jag samlat i detta hus, skulle han kunna förskingra dem på några nätter, kanske några timmar,