Dagens Nyheter – 6 mars 1866, sida 2

— Min far, sade bon, ni var inte ensam nyss — Nej, den unge herre, som du släppte in 1 går afton, har varit här. Deboras kinder färgades af en rodnad, som Nathan icke märkte. — Ahl! har den unge mannen åter varit hos er... och lånt pengar, förmodar jag? — Nej, tvärtom återbetalte han den summa, han fick till låns i går. — Hvad! redan? — Ja, denne unge ädling tycks vara mycket angelägen om att göra sig qvitt sina skulder :... — ÄAdling, säger ni? — Ja, jag har all anledning att förmoda, det han är adelsman. Han lemnade mig ett ur i pant, en familjeklenod, och derpå var anbragt ett sköldemärke, en gyllene asp.i rödt fält, hvaröfver sågs en markiskrona . .. — Men, min far, inföll Debora med låtsad likgiltighet, då vi känna hans vapen, vore det ju mycket lätt att få veta hvad han heter, om vi blott skaffa oss en vapenbok. — Ja, visst vore det lätt, men jag vet san-: nerligen ej hvad det skulle tjena till att göra sig. något besvär för att få veta hans namn. — Deri har ni rätt. Efter all sannolikhet får ni ej återse honom mera... — Ah! hvad det beträffar, min flicka, misstar du dig helt och hållet, svarade Nathan småleende. — Tror ni, han kommer tillbaka? — Ja, och det mycket snart ändå. — För att låna pengar af er? — Just det. (Forts.