Dagens Nyheter – 6 mars 1866, sida 2

larne fråndrogos, hvarefter porten appläts så pass mycket att Rolf kunde komma in. — Var så god och följ med mig upp i öfre våningen, så få vi språka om affärer, sade juden. Rolf följde Nathan, men hans hopp att få se Debora slog icke in. Emellertid hade han ett längre samtal med juden, för hvilken han berättade huru oerhörd tr han qgvällen förut haft på spelhuset. Hesekiel rådde honom att icke vidare besöka detta ställe samt förutsade att det ej skulle dröja många dagar, förr än det ur, han nu mot en summa af sextio louisdorer lemnade Rolf tillbaka, åter skulle befinna sig i hans kassakista; så vida den unge mannen föraktade baus välmenta råd. Huru mycken vigt Rolf fästade vid judens varning, bevisar följande resonnemang, som han förde med sig sjelf, då han lemnat Nathans hus och befann sig på Saint-Honoregatan: — Min Gud, hvad den der gamla ockrarn är tråkig med sina råd och förutsägelser!... Han kan gerna sköta sitt yrke, låna pengar på pant mot tre hundra procents ränta och låta bli att lägga sig i andras angelägenheter! ., Den galningen! Inte förstår han hvad det vill säga att ha en lycklig stjernal .. : Han står alltför lågt för att kunna höja sig till begreppet derom... Sannerligen jag någonsin skulle komma med min fot i den lumpne blodsugarens håla, om hans dotter inte vore så rasande vacker! .;. Åh! den Debora är gudomlig: hennes ögon ha alldeles bedårat mig! Jag måste på hvad sätt som helst laga att jag får återse henne! Man finner af detta resonnemang att Rolf,