Dagens Nyheter – 6 mars 1866, sida 1

Äfventyraren. Roman af förf. till Jean Vaubaron. (Forts. fr. föreg. JE) II. Rolf rik och lycklig. Såsom, läsaren minnes, hade Rolf lemnat spelhuset. med hjertat uppfyllt af glädje och tvåhundra tusen franes i sina fickor. Han lät i en bärstol föra sig till Gyllene skinnet, der han den natten hoppades sofva för sista gången. Jakob satt uppe och väntade honom. Orolig öfver sin husbondes långa frånvaro, som han icke kunde förklara, hade den präktige pojken ej velat gå och lägga sig. När Rof, inträdde i sitt rum, utbrast Jakob: — Min Gud, herr chevalier, om ni visste huru rädd jag varit för att någon oväntad händelse skulle ha träffat er... — Dina farhågor ha ej saknat grund; det har verkligen händt mig någonting som jag ej väntat... — Ingen olycka, hoppas jag? — Döm sjelf? Rolf förde ned handen i en af sina fickor och drog wpp den full af guldmynt, som han lade på bordet. Då J! 3 blef varse dessa, intogs han af häptad ven visste icke om han skulle våga tro sia ögon. Rolf förnyade denna manöver fera guger, och inom en stund var bordet i det närmaste betäckt af idel guld. — Min Gud, hvad guld! utropade Jakob.