Dagens Nyheter – 5 mars 1866, sida 2

-— Kärleken, eller huru? — Ja, kärleken ... Kommer jag att älska här i lifvet? — Ja, ni kommer att ilska. — Mycket? — Af hela er själ. — Och... blir min kärlek besvarad? ooo Det blir den. Debora kunde icke återhålla ett småleende. — Hittills, min vän, sade hon, ha era spådomar icke varit särdeles olyckliga. — Låt oss derföre sluta här! svarade mamsell Lucifer ifrigt. Fråga mig inte mera! — Hvad för slag! Skola vi stanna, när vi kommit på så god väg? .. Nej, jag fortsätter: Blir jag gift med den man, jag kommer att älska och hvilkens genkärlek jag skall vinna? Den unga profetissan tvekade åter en stund; derpå tog hon sitt parti och svarade helt tvärt: Judinnan spratt till. — Tror ni det? frågade hon durefter. — Jag är säker derpå... det vill säga så vida jag ej sett miste eller mina beräkningar äro oriktiga :.. Jag har ju sagt er på förhand att jag sjelf ej alls törs lita på min förmåga att läsa 1 framtidens bok... — Fortsätt! sade Debora: Huru kommer den kärleksaffär, hvarom ni talat, att utveckla sig? — Linierna i er hand svara i det afseendet på ett obestämdt:.. oroande sätt. — Huru? förklara er! — Efter hvad jag tycker mig se, kommer ni att ge ert hjerta åt en besynnerlig, hemlig hetsfull pexson, Ni får en rival, som förföljer