Dagens Nyheter – 5 mars 1866, sida 1

Äfventyraren. Roman af förf. till Jean Vaubaron. (Forts. fr. föreg. ME.) — Nu skall jag säga er mina vilkor: ni får ha pengarne sex veckor; om ni ej inom denna tid betalt mig sextio louisdorer, blir uret mitt. — Hvad! utropade Rolf, tio louisdorer i ränta för femtio, och det på sex veckor! — Ja, herre Gud, det är ju inte mycket! Om ni tilldess blir stadd vid kassa, göra väl tio louisdorer mer eller mindre föga till saken, kan ni deremot inte betala, blir det er alltid likgiltigt, om den utfästade räntan var stor eller liten. Rolf tvekade; som vi lätteligen kunna förstå var han ingen riknemästare. — För öfrigt, tillade juden, tror jag fullt och fast att dessa femtio Iouisdorer skola bringa er lycka. Jag tar för afgjordt att ni ämnar besöka spelhuset här bredvid... — Hvad! är det ståtliga palatset, som ligger här intill, ett spelhus? — Åh! utbrast den förvånade juden, visste ni inte det? — Nej, genmälde Rolf, jag är icke spelare. Så talade han; men i hans själ hade judens ord framkallat förut okända tankar och begärelser. O, min lyckliga stjerna! tänkte han; det är du, som fört mig hit... Förut kom jag icke inåg, att det fanns någonting som kal -spel. — Tag hit de femtio louisdorerna, sauce han