Dagens Nyheter – 5 mars 1866, sida 1

Lördagens betydelse för Sveriges politik och sjelfständighet. Sverige är 1 förhållande till fiendtliga grannar ett lyckligt land. Det är en storfåstning, som naturen försett på alla sidor, derifrån anfall kan vara att vänta, med en djup och bred graf, svår att hoppa öfvers, som Gustaf den andre Adolf sade. Skulle en fiende kringgå denna graf och komma in på den ofantliga fästningens norra sida, så finner han för sig en enda, snart sagdt oändlig väg att framtåga. Den är afbruten tätt och ofta af breda strömmar, der försvar är lätt. Det glest bebyggda och bebodda landet erbjuder honom få qvarter och ännu mindre underhåll, och först om han lyckats på ett par månader framtränga till mera odlade trakter finner han någon möjlighet att göra en skada som skulle medföra något resultat, men också hela landet stående under vapen. Försöker en fiende att landstiga på andra punkter af landet, så tillåter transporternas svårighet honom ej att komma med någon synnerligen stor styrka, och landstigning är i alla fall en svår sak. Medelst de jernvägar vi ega och dem vi ywvterligare erhålla kunna vi möta honom med nästan lika styrka, och denua styrka vinner fördubblad kraft, icke blott genom känslan att det är för eget värn den står der, utan äfven derigenom att den eger vid sin sida, bakom våra skär, nutidens fruktansvärda vapen: monitorer, flytande och lätt flyttbara batterier. Vårt läge, våra tillgångar, vår fattigdom, allt anvisar oss platsen som ett fredens folk, som icke söker åter spela rollen af en stormakt, som icke vill ånyo gå anfallsvis tillväga mot grannar, utan som inskränker sig till att försvara sina egodelar, sin frihet, sin sjelfständighet. Lördagen har befästat oss i denna sedan 50