Dagens Nyheter – 3 mars 1866, sida 3

Porten förblef likväl stängd, och förhöret fortfor. — Hvad vill ni Hesekiel Nathan? — Jag önskar tala med honom. — I affärer? — Ja. — Väntar eller känner han er? — Intetdera. — Har ni varit här förut, och har någon skickat er? — Huru känner ni Hesekiels adress? — Min betjent har tagit reda derpå. — Hvarför kommer ni så sent? — Emedan jag ej velat komma förr, svarade Rolf som började förlora tålamodet. — Ar ni ensam? — Det försäkrar jag er!... En nyckel vreds om i låset och porten öppnades jemt så mycket att Rolf kunde tränga sig in. Vid skenet af en lykta fann Rolf sin besynnerliga biktfader vara en aderton års flicka med tjusande anletsdrag och utomordentligt vacker växt. Hon var en riktig typ för hebreisk skönhet. Rolfs bedårade öga hvilade på denna uppenbarelse. Med ett föraktfullt smålöje på sina korallröda läppar sköt den unga flickan rigeln för dörren och sade till vår hjelte: — Kom, jag skall föra er till min far! Rolf följde henne genom korridoren, hvilken ledde till en gård. I samma mån de närmade sig denna, förnams tjutet tydligare. Det kom från en stor Abruzzerhund med gnistrande ögon och borstig pels, som stod fjettrad vid en hundkoja. Denne farlige och gsäkre väktare, som