Dagens Nyheter – 3 mars 1866, sida 1

UUUECR IAU es OPP COLEF UCEN NY CELIA TANNER 20 ROTA PILAR AL LF VTT IE TRE De krigiska utsigterna. Telegrammerna låta mycket hotande, och som vanligt förstoras underrättelserna af lättskrämda naturer, så att de antaga ännu större proportioner än de verkligen ega. Sålunda berättades här 1 går eftermiddag af åtskilliga att enskilta telegrammer skulle hafva hitkommit, tillkännagifvande att Preussen redan förklarat Österrike krig. Så fort går det dock ej. Preussiska regeringen lärer hafva beslutit algifva ett slutpåstående till den Österrikiska, förmodligen med yrkande att få förena Holstein och Schlesvig med Preussiska konuugakronan. Men detta ultimatwum är ännu icke skickadt till Wien; och ehuru rask grefve von Bismarck än är, så är det dock icke i fingaste mån troligt att han förklarar krig förrän han fått svar. Om han än icke vore hindrad af sedvänjan i sådana fall, så hejdas han deraf att armen icke ens kunnat hinna få uppbrottsordres, än mindre blifva färdig till att marschera. Otvifvelaktigt skall Preussen nu göra sitt yttersta för att bringa Sehlesvig och Holstein under sivt välde, men å andra sidan kan det förutsättas att Napoleon icke skull tillåta detta att ske utan alt åtskilliga andra svätvande frågor blifva afgjorda på samma gång. Något för något, och intet för intet, är hans affärsmessiga regel. Napoleon passar på tillfället att få satt i verket sin efter engelsmannen Cobden upptagna älsklingside: att på en stor kongress afgöra staternas tvistefrågor. Han har föreslagit att kongressen skulle samlas i Paris. Den skulle afeora huru med Donaufurstendömena skall förhållas sedan de afsatt den furste, som stormakterna gifvit dem. Om Napoleon kunde förmå kongressen att vid samma tillfälle afhandla frågan om de fordna dansk-tyska hertigdömena vore hans syftemål till god del vunnet. Att Ryssland samlar trupper på gränsen mot Österrike och Donaufurstendömena betyder icke mera än att Turkiet uppställer en observationskår vid de sednare. Detta antyder ieke några krigiska afsigter, utan endast att man vill vara beredd på hvad som kan hända. I allt fall kunna vi, vid allt detta, sitta lugna. Dessa frågor komma oss icke vid, och vi behöfva ej fördenskull öka utgifterna till vårt landtförsvar. ERAN ITS AN SAT HARITT oo YST RON NN