Dagens Nyheter – 2 mars 1866, sida 3

Smått och godt från Norrköping, den 23 febr, iivad hafva vi först att tala om, såsom nyheter? Om kreatursmarknaden i onsdags, eller om societetsspektaklerna i tisdags och onsdags? Om den förra saken, marknaden, är så litet att säga, att det inskränker sig till priserna på 12och 15qvarteringar, och den kuriositeten, att is numera är en torgförd vara i stället eller åtminstone vid sidan af ved, som annars brukar vara den nödvändigaste torgartikeln för årstiden. Vi bry oss således inte om kreatursmarknaden utan vända oss till den andra marknaden — fåfängans marknad, som salig Thackeray möjligtvis skulle säga — eller de båda societetsspektaklerna som de ofvannämnda dagarne gåfvos i arbetareföreningens teatersalong, till förmån för den s. k. Pauvres-Honteux-fonden, af eliten af vår konstnärligt sinnade och bildade publik. Jag borde kanske hafva skäl att beklaga, att man här hos oss ej till samma grad som i hufvudstaden tycker om offentligheten i sådana ämnen, ty i annat fall skulle jag ej hysa någon betänklighet vid att uppvakta med en lista på de personer, som lånat biträdet af sina namn och sina talanger åt denna välgörenhetstillställning. Nu får jag af grannlagenhetsskäl lägga band på min pratsamhet, så mycket heldre som min lista skulle taga sig tarfligt — allt för tarfligt ut vid sidan at Stockholms Pauvres-Honteuses-sällskaps lista med sina hertigar och hertiginnor, grefvar och grefvinnor och baroner och löjtnanter. Icke en gång en stackars liten löjtnant skulle pryda förteckningen på våra konstnärliga storheter, hvilket dock ej hindrar, att det konstnärliga sjelf hos vårt teatersällskap väl kan hålla niveaun med Stockholmssällskapet. Åtminstone vill jag hålla vad, — hvilket vad som belst — ett stycke korderoy mot en pipa