Dagens Nyheter – 1 mars 1866, sida 1

Äfventyraren. Roman af förf. till Jean Vaubaron. (Forts. fr. föreg. AA.) — Min bäste chevalier, jag försäkrar er att mitt erbjudande härrör al verklig välmening. Ni behöfver oundgängligen pengar, och så gerna kan ni låna dem af mig som aff någon annan . Jag vill att ni skall ta emot dem! — Bed mig ej mera. — Envise gosse!.. utropade Benoit, vill ni bekymra mig?.. mig och en annan?... Den föregifne köpmannen kastade härvid en betydelsefull blick på Esmeralda, hvilken med uppmärksamhet följt hvad som passerat. — Nu tror jag ej ni vägrar. fortfor Benoit. Den besegrade Rolf räckte irvaz böstoa COR svarsde: — Då ni vill det, måste isyx väl finns mig i mitt öde och gå in på saken. — Nå ändtligen!.. ropade Benoit, nu är ni sådan jag vill ha er!.. Man skiljdes åt. Försedd med regentens fullmakt och baron Hector af Cordaillacs qvitto å femtio tusen francs, återvände Rolf till värdshuset. Han njöt under natten en lugn sömn, som ej stördes af några drömmar. För framtiden egde han en fast ställning och såg kommande dagar i ett förklarad skimmer, Han vaknade följande morgonen i god tid, gaf Jakob en louisdor med tillåtelse att tillbringa dagen efter bästa smak. Betjenten, som ännu ej sett sig em i den stora staden, stoppade förnöjd guldmyntet i fickan och begaf sig genast ut. Rolf,