Dagens Nyheter – 28 februari 1866, sida 3

En kinesisk stad, skildrad af er svensk sjöofficer. N. D. A. har fått sig meddeladt ett bre från en svensk officer, i tjenst på ett engelsk fartyg i de kinesiska farvattnen. I nämnde brej förekommer följande skildring af cen kinesisk stad: Fem dagar stannade jag i Tientsin, en alldeles tillräcklig tid för att bese denna så kallade stad, hvilken eger ett mer än tillätligt syskontycke med de kinesiska städer (jag vill säga storartade sophögar) jag förut besökt. Tientsin är omgifven af en mycket förfallen mur, gatorna äro smala och öfvermåttan smutsiga samt följaktligen mindre välluktande. Husen äro låga, byggda af lera, uppblandad med kortskuret strå eller säf; fönstren äro små och fåtaliga. Mera primitiva bostäder kan man knappt påträffa, och uppriktigt måste jag tillstå, att både arabens, turkens och grekens hus, ja sjelfva negerns koja hafva förefallit mig betydligt mera inbjudande än himmelska rikets invånares jordiska bostäder. Templen och teatrarna utgöra dock härifrån undantag, de äro jemförelscvis välbygda, hafva ett vackert yttre och äro uppförda i hvad vi hemma kalla kinesisk stil. För en lutheran är det dock föga uppbyggligt att träda inom templen, ty de äro i öfverflöd prydda med groft och osmakligt utskurna tröfigurer, målade i alla brokiga färger eller påklädda de mest fantastiska drägter. Kineserna dyrka dessa beläten under en jemmerlig och obehaglig musik, skänka dem blommor och prydnader af guldoch silfverpapper samt antända rökverk till deras ära. Vid besöki dessa heliga rum plågas man dessutom vid åsynen af en mängd orena, illa klädda prester. A teatrarna uppföras sannolikt ganska intressanta saker, men då man ej förstår språket och måste afhöra deras hiskliga musik, kan man ej heller der finna någon trefnad. Jag sattes i tillfälle att besöka den teater och det tempel, som tillhöra de förmögnare kinesiska köpmännens klubb i Ticntsin, och till min stora förvåning fann jag samtliga lokalerna och gårdarna ytterst propra och rätt smakfullt anordnade.