Dagens Nyheter – 28 februari 1866, sida 2

Rolf skulle säkerligen blifvit mycket enträgen, så vida ej grefven genast tilltalat honom och på allt sätt sökt leda hans uppmärksamhet från Esmeralda. När herr Benoit och majoren återkom, hade den unga flickan återvånnit ett yttre lugn. — Min käre vän, sade Nicolas, i det han lemnade Rolf ett papper, som denne icke ens brydde sig om att veckla upp, här har ni baron Cordaillaes qvitto. Allt är nu undangjordt, ni är kompanichef vid Champagnis regemente ... Låt oss nu tömma ett glas på saken. En butelj champagne slogs upp, och glasen fylldes. — Mottag min uppriktiga välönskan, herr chevalier, sade grefve Sylvera och tryckte Rolts hand. — Afven jag önskar er en ljus framtid, sade major Tancred i sin tur. Det regemente, jag har äran tillhöra, har i er fått en värdig officer! — Tack, mine herrar! .. tack, mine vänner, mina goda vänner! svarade Rolf och klingade med alla de närvarande. Aldrig, aldrig skall jag glömma den välvilja, ni visat mig, medan jag ännu var en stackars faderoch moderlös yngling! — När uppvaktar ni regementschefen? frågade Tancred. — Med det aldra första. — Jag skall följa er till Valenciennes. Det skall bli mig ett nöje att få presentera er för kamraterna. Rolf tackade ånyo för detta godhetsfulla anbud.