Dagens Nyheter – 28 februari 1866, sida 1

Äfventyraren. Roman af förf. till Jean Vaubaron. (Forts. fr. föreg. Af.) VIT. Hvari Rolf blir af med sin kappsäck. Klockan var nära tio på morgonen när, chevalier Tremblaye vaknade. Han såg sig om med en viss oro; men allt i rummet var på sin plats; ingen obehörig hade vidrört hans skatt. Så snart han klädt sig, räknade han sina guldmynt; det fattades icke ett enda. Lugnad häraf, slog han sig ned på en stol och genomgick i minnet den angenäma dröm han haft under natten. Han tog för afgjordt att denna skulle komma att slå in, att han skulle få Esmeralda till hustru och genom henne bli egare af den hederlige Nicolas Benoits rätt ansenliga förmögenhet. Omkring klockan tolf på middagen infann sig yllevaruhandlaren på Gyllene Skinnet, såsom han qvällen förut lofvat Rolf. — Nå vil? frågade denne sednare, sedan de helsat på hvarandra; har ni träffat major Tancred? — Nej, men jag fick nyss en biljett ifrån honom ... Han säger sig ha glada nyheter att berätta, och att han kommer till Grenetatgatan klockan tu. — Glada nyheter! upprepade chevaliern. Hvad kan han mena dermed? — Åh tusan! det är väl lätt att begripa .. Han har naturtgtvis träffat baron Cordaillac, och :rmodligen är affären uppgjord.