Dagens Nyheter – 28 februari 1866, sida 1

— Ja; han träffas nu i Palais Royal. — Då, fortfor Benoit, skola vi göra app saken i afton. Grefve Sylvera umgås vid hotvet, och han åtager sig nog att framställa er anhållan för regenten :.. Ni blir mig skyldig de tiotusen francs jag lägger till era fyrtio. tusen, och jag lofvar att ni i mig skall finna en medgörlig fordringsegare. Nu skyndar jag till grefven, och ni väntar mig här? — Om ni tillåter, stammade den unge mannen, som råkade i glädjeyrsel vid tanken på att ännu en gång få vara ensam hed Esmeralda. Denna förhoppning slog ej in; Nicolas Benoit gick visserligen sin väg, men major Tancred höll de unga tu sällskap. Var hjelte hade fullkomligt missräknat sig, han hade hoppats en duo, men måste nöja sig med en trio. Benoit återkom ej förrän omkring kl. sex. — Regenten har undertecknat! var hans första ord. Han visade Rolf en handling, hvarå man såg Philip af Orleans namn och sigill. — Kompaniet tillhör er; nu återstår endast liqviden, och den .uppgöra vi i afton. — Jag är färdig, svarade RoM. — Ett åkdon väntar oss här utanför, vi bege oss deruti hem till er, afhemta penningarne och återvända sedan hit för att iutaga vår middag. När det är gjgrdt, öfverlemun majoren och jag pengarne till dän galningen Cordaillae.. : Rolf var naturligtvis villig att gå in härpå; man steg upp i vagnen och efter en stuad befann man sig å värdshuset Gyllene skinnet. På sin herres befallning öppnade Jakob dörren, och Rolf bar sjelf ned den dyrbara kappsäcken. Förtroendet för hans nya vänner föranledde honom att anmoda Benoit det denne skulle göm