Dagens Nyheter – 27 februari 1866, sida 1

NERE NETSIrAKAEN. pd PO IRI POR PM PR RV BIRARIER VÖRBR SAO NINE EON ELI BIL Na NL NAS EVE Äfventyraren. Roman af förf. till Jean Vaubaron. (Forts. fr. föreg. J2.) — Nåväl!... Som ni hör, major, köpa vi baron Cardaillacs kompani, om det är till salu, utan afseende på hvad det kostar. — Lita på mig, sade Tancred, jag skall söka göra upp affären så förmånligt som möjligt. — Och nu, mine herrar, yttrade grefven af Sylvera, i det han höjde sitt glas, föreslår jag en skål för mamsell Esmeralda, vår förtjusande värdinna. Alla klingade med den unga flickan. Måltiden fortfor; utsökta viner omvexlade med hvarandra. Efterhand blef sinnesstämningen mera upprymd; dock iakttogs nogå gränserna för det passande så att middagen vid Grenetat-gatan icke alls liknade supen vid Gindre-gatan. Nicolås Benoit var i synnerhet uppsluppen; han spelade utmärkt väl rollen af en borgare, som glädes och är stolt öfver att i sitt hus få emottaga personer af rang och bjuda dem på en splendid måltid. Rolf glömde sina förra sorger och såg i inbillningen en framtid af ära, utmärkelse och kärlek framför sig. Han lät sig berusas i dubbelt mått af herr Benoits fina viner och Esmeraldas sköna ögon, som tycktes bli ömma och smäktande, då de fästades på honom. Den unga flickans servett gled händelsevis ur hennes knä ned på golfvet, och Rolf böjde sig hastiv för att taga upp den; den unga flickan samma rörelse, hvarvid hennes parfyme