Dagens Nyheter – 26 februari 1866, sida 1

RR Rn mig; men jag djerfves dock påstå att man hela verlden ej kan finna ett bättre serveradt bord och framför allt ett angenämare sällskap än det, bvaruti jag nu befinner mig. Härvid gjorde den unge mannen en lätt bugning för Esmeralda. — Ah! bravo!... bravo!... utbrusto på en gång grefven, majoren och herr Benoit. — Det var sannt! utropade Roland af Sylvera, vår värd har berättat mig att ni nyss ankommit från landsorten; jag har ganska svårt att tro det! — Så är likväl förhållandet, sade Rolf. — Kan det vara möjligt? — Jag försäkrar er. — Ni befinner er för första gången i Paris? — Ja, min herre. — Det var märkvärdigt, må jag säga, svarade grefven. Iugen skulle kunaa tro det om er. — Ni är allt för artig! — Jag gör er endast rättvisa, ni kommer min själ att gå långt!... Tillåter ni att jag gör er några frågor, som förestafvas af mitt lifliga intresse för er? — Var så god... Har ni kommit till Paris i afsigt att söka någon anställning vid regentens hof? EF så fall skulle jag skatta mig lycklig om mitt infiytande på något säst kunde gagna er?... — Nej, svarade Rolf, min ärelystnad sträeker sig ej så lingt. — Ni är måhända inte förmögen? — Jag: är nästan fattig... Men den förmögenhet, som DE saknar; önskar ni naturligtvis förvärfva.