Dagens Nyheter – 24 februari 1866, sida 3

— Också gillar jag fullkomligt ert handlingssätt. — Sedan ni gick ifrån mig i förrgår, har Jag icke varit med min fot utom dörren. — Det har väl kostat på er bra mycket att sitta inne så der?; — Det kan jag inte neka. — Men lyckligtvis skall ni icke behöfva tillbringa någon tid vidare i arrest... Ni följer mig nu hem till middagen och träffar då majoren. Jag har redan talat vid honom om våra planer, och han anser deras genomförande icke komma att möta synnerliga svårigheter. För öfrigt anser han det för en kär pligt att på allt sätt söka befrämja uppfyllandet af er önskan. En Estagnac lemnar icke gerna en Tremblaye i förlägenhet... — Gud vare tack och lof, att ni har godt hopp! Nicolas Benoit tog nu fram ett stort kronometerur och såg derpå, sägande: — Herr chevalier, jag tar mig den friheten att anmärka, det tiden är långt framskriden, och att middagen förlorar tre fjerdedelar af sitt värde, ont den icke ätes så snart den blir färdig. — Då bege vi oss åstad genast. Rolf tog på sig sin hatt och återtog, vänd till sin betjent: — Du glömmer väl ej de föreskrifter jag gifvit dig. Du får inte under någon förevändning lemna detta rum... — Lita på mig, herr chevalier. . — Du läser dörren, när vi gått, och öppnar den icke förrän du hört mitt namn tre gånger uttalas och känt igen min röst.