Dagens Nyheter – 24 februari 1866, sida 3

Samtalet afbröts här genom ankomsten af ett par tre qvinnor från trakten som, under förevändning att göra några små uppköp, infunno sig för att granska den nya butiken. Det svarades dem, att handeln icke skulle taga sin början förrän om tre dagar, och de gingo sin väg med felslaget hopp. Nära kl. fyra på e. m. lemnade herr Benoit sin bod under tillsyn af Esmeralda och stadsbudet, som för tillfället blifvit omklädd till handelsbetjent. Han gjorde sin toalett, skaffade sig sedan en bärstol och lät föra sig till värdshuset Gyllene skinnet vid Paradis-Poissonnitre-gatan. Anländ dit gick han direkte uppför trappan och knackade på Rolfs dörr, som var stängd. — Hvem är det? frågade en röst inifrån. — Jag, Nicolas Benoit. Jag kommer för att betyga herr chevaliern af Tremblaye min djupa vördnad och föra honom med mig, såsom vi öfverenskommo i förrgår. — Jaså, är det ni, min bäste herr Benoit, då skall dörren straxt bli uppläst. Man hörde en nyckel vridas om i låset, och dörren vände sig på sina gångjern. Herr Benoit steg in; Rolf satt längst bort i rummet, och det var Jakob som öppnat dörren. Herr Tremblaye steg upp, skyndade sin trolöse vän till mötes och tryckte upprepade gånger och med mycken värma hans hand. — Herr chevalier, sade Benoit till honom, ert rum är en riktig fästning. För att komma in hit mot er vilja, skulle det fordras en formlig belägring. — Ni har ju sjelf rådt mig till att iakttaga försigtighet?