Dagens Nyheter – 24 februari 1866, sida 3

AE ARTNR —— AA Jakob bugade sig, och de två herrarne gingo sin våg. Sedan de tagit platsyi bärstolen, öppnade herr Benoit ett samtal med Rolf, hvari han lät honom veta att han vid middagen skulle träffa utom systerdottern och majoren en viss grefve Roland af Sylvera, en ung man, kring trettio år, tillhörande en gammal adlig och mikta rik familj, som sedan nära tre århundraden varit slägten Benoits beskyddare. Den listige skurken rådde sin lättrogne följe-slagare att söka bli närmare bekant med den glade och hjertlige grefven; dennes vänskap: skulle komma att bli honom af stor nytta. — Nå, än er vän majoren, hurudan är han? frågade chevaliern. — Det är en ypperlig menniska, god adelsman och tapper krigare. Och så treflig se-dan! ;.. Tancred Estagnac är visserligen gascog-nare, men det kan man icke märka på någonting annat än namnet och en viss brytning i uttalet, som han aldrig kunnat riktigt vänja sig af med. För öfrigt är han rättframheten sjelf. Ah, jag skänker inte min vänskap åt andra personer än sådana, hvilkas karakter är fullt oförvitlig. Då bärstolen stannat utanför herr Benoits: boning, sade denne, innan han. förde sin gäst. in i boden: — Här ser ni min skylt med den gyllene: väduren på, denna gamla skylt, som är känd. af hvarje infödd Parisare... Gör mig nu den stora äran att träda in under mitt låga tak. Det var nästan mörkt i boden; dock såg man: hyllorna fyllda af tyger och hvarjehanda varor. Väldiga balar lågo i symmetrisk ordning utefter väggarne. (Forts.)