Dagens Nyheter – 24 februari 1866, sida 2

med ytterlig ansträngning in varorna i boden Sedan det var gjordt, stängdes dörren och luckorna för fönstren tillskrufvades. Herr Benoit befann sig ensam med de två karlarne, som icke voro några andra än grefven och stadsbudet. Då lyftade de tre männen med en hand hvar sin af de balar, som nyss förut synts så tunga, och kastade dem högt upp mot taket under ljudeligt skratt. Inom den grofva väfven, som tjenade till omhölje, fanns ingenting annat än en stältrådsställning, hvilken gaf balen dess form. Det stod icke länge på, förrän allt var ordnadt i boden. — Nåå, mina vänner, sade herr Benoit, hvad säga ni om mig nu, när ni se mig i verksamhet för den soda saken? ,. Jag tror de första akterna af komedien spelats väl och jag vågar försäkra att slutet skall bli ännu mera tillfredsställande. — Vi skola hoppas det, svarade de båda andra i korus. Sedan de tre männen samtalat en stund om det gynnsamma resultatet af dagens möda, lemnade de Grenetat-gatan och begåfvo sig till Gindre-gatan, hvarest sällskapets öfriga medlem. mar väntade dem. Följande dagen i ganska god tid, öppnades dörren till den Gyllene Väduren. Herr Benoit kom med en hop möbler, som insattes i rummet innanför boden. Han hade också med sig en låda, fylld af bordsilfver, fat och tallrikar m. m. samt ett par korgar buteljer, alltsammans lånadt från huset vid Gindre-gatan. Herr Benoit hade icke varit lång stund i sitt nya hem, förrän han åter gick sin väg. Han begaf