Dagens Nyheter – 23 februari 1866, sida 3

sapjpadl, OMIEH -OIUSIdeT oldhaduc JE TUCKS all DI mklagad för bedrägeri mot en slagtarmästare, och vid undersökningen förekom den upplysningen, att Wrucks för att hålla slagtaren skadeslös gifvit honom en kappa. Plagget upphemtades till domstolen, och nu uppstod den örmodan att denna kappa vore densamma som blef stulen i danslokalen. Det bestulna fruntimret tillkallades, men kunda icke igenkänna sin kappa, ty den hade redan undergått så många förändringar. En husvisitation anställdes hos Wrucks, och bland annat påträffade man ett fotografiporträtt af henne sjelf, klädd i kappa. Genast misstänkte man att detta var den stulna kappan. Den bestulna hade också låtit porträttera sig, iklädd den bortkomna kappan, och nu tillkallades en fotograf för att dömma om likheten mellan kapporna på de båda fotografikorten. Fotografen betraktade bilderna genom sina glas och påstod sedan bestämdt att det var samma kappa, och sedan han noga skärskådat den kappa som var upphemtad till domstolen försäkrade han bestämdt att också den var densamma som återfanns på de båda porträtterna. På gruud af detta dömdes Wrucks skyldig till stölden af kappan. Guld, mycket guld! I den delen af Nordamerika, som tillhör Ryssland, har man nyligen under de förberedande telegrafarbetena nåträffat guldlager, som synas vara ännu rikhaltigare än de kaliforniska. Det nyaste Parisermodet för damer försätter oss 50—60 år tillbaka, så att när man nu inträder i de franska salongerna kan man tro sig förflyttad till första kejsardömets dagar. Korta lif, kjortlar som i draperier smyga sig utefter formerna (krinoliner äro högst föraktade), en frisyr som uppehålles af ett grekiskt diadem, och små lockar som falla ned öfver pannan, se der det nyaste modet, som man med rätta kallar Mode premier Empire. Som bevis på stormens våldsamhet den 6 februari omtalar en dansk tidning att en orkanlik vindstöt vid middagstiden lyftade en båt, som låg upphalad på land vid Aabenraa, flera alnar högt i vädret och slungade den öfver en annan båt ned mot marken, så att den krossades. Det häftiga vindkastet åtföljdes al blixt och åska. Den heliga rocken i Trier kommer att högtidligen förevisas de troende under år 1866. Insamlingen för en minnesvård öfver Luther i Worms uppgår nu till 179,490 floriner. Karnevalen i Paris. Det klagas högljudt i Paris att der icke mera finnes någon karnevalsglädje. Då polisen vid fastlagen måste medgifva någon frihet, så består den i att lemna råhet och laster fritt spelrum, tör att bjuda en ersättning för det förbjudna glada och fria skämtet. Pater Klinkowströms helvete. Jesuiterpatern Klinkowström (broder till en konservativ riddarhustalare), predikade nyligen i Wiens universitetskyrka om straff och belöning, och isynnerhet om helvetet. Att det gifves ett helvete, ett evigt helvete, påstod patern vara höjdt öfver allt tvifvel. I theologiska skrifter finnas bestämda uppgifter om hvar helvetet är beläget, men kyrkan har icke ansett sig böra uttala något bestämdt derom; dock bör man icke uppfatta helvetet allegoriskt, som ett tillstånd af inre qval och pina under lefnadstiden, utan bokstafligen som en glödande ugn, dit syndare med kött, ben och hud (alldeles som han gick här på jorden) slungas för att stekas. Patern påstod vidare, att som den menskliga kroppen enligt fysiska lagar måste intaga ett bestämdt rum, så måste också helvetet ega någon bestämd plats, der dess lågor brinna. Fasansfull scen i ett dårhus. I dårhuset St. Pierre vid Marseille hände sig nyligen, att tre patienter i våldsam galenskap beväpnade sig med jernstänger, som de brutit lösa från en mur, och derpå öfverföllo den första vaktare de sågo och slogo honom i hufvudet tills han dog. En annan vaktare, som tillkom på kamratens rop, slogs äfven till döds, hvarefter galningarne togo nycklarne från sina offer och inträdde i närgränsande rum för att fortsätta sitt blodiga arbete, men dervarande vaktarne flydde och hindrade mördarne att komma vidare genom att utanför bomma till dörren. Sedan vaktarne till ett större antal samlat sig, gick man åter in och lyckades öfvermanna de rasande. ER reskofferts öden. De fy gande kofferten i sagan har nu funnit en motsvarighet i verkligheten. En resande holländare anlände i mars månad förra året till Hamburg från Sidney. På samma ängskepp befunno sig en preussisk och en rysk resande. Knappt hade holländaren stigit i land förrän han såg sig om efter sin koffert, men den stod ingenstädes att finna. Holländaren förmodade genast att preussaren eller ryssen, af misstag eller. af anexionsheoär (representerande sina rer