Dagens Nyheter – 23 februari 1866, sida 2

som numera är major vid Champagnes regemente... Han befinner sig för närvarande i Paris, jag skall presentera er för honom, och som jag tror, skall han med största nöje skaffa er inträde vid det regemente han tjenar. — Min herre, utropade chevaliern, jag stannar i en tacksamhetsskuld till er, som jag aldrig i verlden skall kunna afbörda mig. — Tacka mig icke!.. Jag tycker i allmänhet om ungdom, och ert frimodiga utseende har, sanningen att säga, gjort ett fördelaktigt intryck på mig. Se der anledningen till min välvilja för er... Som sagt, jag presenterar er för min väu majoren; har ni någonting emot att det sker i öfvermorgon? — Nej, visst icke. — Nå, då skrifver jag några rader till Tancred och ber honom komma till mig på den utsatta dagen... — Till er? — ,Ja, till mig. I mitt tarfliga hem skall saken uppgöras. Både ni och Tancred infinna er till middagen; vi få då ett ypperligt tillfälle att språka i ämnet, medan vi äta och dricka. Hvad säger ni om detta förslag? — Herr Benoit, er godhet sträcker sig alltför långt... — Jag skall säga er, jag har en systerdotter derhemma, en ung tös, som utan skryt är en riktig skönhet .:. Ni kommer således? — Ja, jag tackar. — Men nu är det verkligen hög tid att jag beger mig utaf... Farväl, herr chevalier, tills vi råkas. — Farväl och tack, min bäste herr Benoit! — Annu ett ord..