Dagens Nyheter – 23 februari 1866, sida 1

Äfventyraren. Roman af förf. till ;Jean Vaubaron. (Forts. fr. föreg. A2.) — Ack nej! han dog för knappt åtta dagar sedan. — Att dömma efter er sorg, måtte den hädangångne ha varit en utmärkt god och öm far... Er fru mor lefver ännu, hoppas jag? — Nej, min herre, hon är död. — Men ni har väl syskon i lifvet åtminstone? — Nej, hvarken syskon eller andra slägtingar. — Huru! Ni står alldeles ensam i verlden? — Ja, som ni säger, min herre, jag står ensam i verlden. — Har ni ej heller några vänner? — Nej, inga. — ,Ack! stackars unge man!... stackars unge man! utropade jag, skakande hufvudet. Derpå återtog jag: — Ursäkta min förtrolighet, herr chevalier! — Jag icke allenast ursäktar den, utan tackar er derför... — Ser ni, jag är rädd för att falla er besvärlig genom min frågvishet... — Ni kan vara fullkomligt lugn för att så icke är förhållandet. — Nå, herr chevalier, eftersom ni värdigas öfverse med min nyfikenhet, hvilken uteslutande framkallats af det Tiftiga deltagande jag hyser för er, så säg mig, jag ber, i hvad ändamål ni kommit till den stora staden... Jag trodde