Dagens Nyheter – 23 februari 1866, sida 1

förut att ni ämnade besöka några slägtingar eller vänner, men jag finner nu att jag bedragit mig. — Jag kommer för att söka min lycka här, svarade den unge mannen. — Ni sade mig ju nyss, tyckte jag, att ni hade pengar? — Ja, men summan är icke stor. Dock skall jag måhända med densamma kunna skapa en lycklig framtid. — Ni åtnjuter väl också afkomsten utaf er fars gods? Chevaliern tvekade en stund, innan han svarade: — Allt hvad jag eger förvaras i denna kappsäck. i — Hurn mycket pengar kan det vara... på ett ungefär? frågade jag. Chevaliern betraktade mig skarpt. Utan tvifvel vaknade en svag misstanke i hans själ. Jag fick brådtom att tillägga: — Om jag gjort er denna fråga, är det derföre att jag ville ge er ett godt råd... Jag är gammal, tyvärr, och har derföre mycken erfarenhet; jag känner Paris, dess goda och dåliga sidor, de snaror som utläggas för ungt folk, särdeles dem som ha någonting, och, å andra sidan de mångahanda medel till utkomst som här stå till buds... Om jag känt beloppet af den summa, hvaröfver ni har att förfoga, skulle det kanhända ha varit mig möjligt att upplysa er om något fördelaktigt sätt att använda densamma. Men eftersom ni icke väl upptog min fråga, skola vi icke mera tala om den saken, herr chevalier. Derpå reste jag mig upp och tillade: