Dagens Nyheter – 22 februari 1866, sida 3

a 6 FI II mA mn mo mä3N2 slios soc Rätteg.och polisnyheter. Badhusrätten. Polistjenstemäns öfverfallande. Efter remiss från poliskammaren förekom i förrgår på rådhusrättens femte afdelning ett ransakningsmål angående f. d. gardisten Johan Krik Fogelström, häktad och tilltalad för att natten till den 31 nästlidne januari hafva i hörnet af Regeringsgatan och Italiegränden tilldelat poliskommissarien A. Ljungqvist en örfil samt dessutom oqvädat och i gatan omkullslagit polisöfverkonstapeln Aug. Andersson. På svarande sidan stod äfven en annan, på fri fot varande, f. d. gardist vid namn Frans Johan Orgman, angifven för att han, som vid tillfället varit i sällskap med Fogelström, sökt befria denne från poliskommissarien Ljungqvist, hvilken efter slagets erhållande genast erep tag uti samt fasthöll Fogelström. Som denne likasom Orgman förnekade angifvelsens riktighet, anhöllo Ljungqvist och Andersson, att såsom vittnen få höra tvenne vid rådhusrätten närvarande personer, hvilka härefter företrädde och aflade sina berättelser. Deraf upplystes hufvudsakligen, att Fogelström verkligen med handen tilldelat Ljungqvist ett slag i hufvudet, så att hatten fallit af, samt att en person, som vittnena trodde vara tilltalade Fogelström, fattat polisöfverkonstapeln Andersson om lifvet och slagit omkull honom på gatan. I fallet hade dock Andersson kommit ofvanpå Fogelström, hvilken under hela uppträdet dessutom förolämpat Andersson med en mängd grofva oqvädinsord: tilläggande vittnena. att Ljungqvist, hvilken vid tillfället varit civilklädd, icke, så vidt vittnena kunde erinra sig, visat sitt tjenstetecken eller sagt hvem han vore, förrän Fogelström redan hade tilldelat honom slaget. Andersson hade äfven haft civila kläder på sig, men varit försedd med uniformsmössa. De anklagade, af hvilka mot Orgman ingenting förekom, nekade fortfarande; påstående häktade Fogelström, att han icke kände hvarken Ljungqvist eller Andersson. Ransakningen förekommer åter en annan dag då det åligger Orgman att iakttaga personlig in-? ställelse, vid hemtningsäfventyr. Togelström sitter emellertid qvar i häktet. Landsorten. En för allmänna säkorheten vådlig person. För någon tid tillbaka ankom till förvaltaren på Lovisedahl i Kristianstads län en person, som kallade sig Peter Christoffersson eller Ek och sökte tjenst på grund af en dansk skudsmaalsbog. Som han hade betyg om arbetsduglighet, blef han antagen och visade sig vara en bra arbetare. En af drängarne förlorade 50 rdr, och efter någon tid hade man tått anledning att misstro Christoffersson för tillgreppet och misstankarna ökades, då man i fickan på en af honom försåld väst hittade en dyrk. Flera gravamina kommo honom efterhand till last, och då han erhöll sitt afsked fällde han hotelser emot både husbonden och sina medtjenare, isynnerhet mot ryktaren, och kort tid derefter blef den sistnämnde om natten i sin säng öfverfallen och så illa slagen att fara var för lifvet, hvarjemte han förlorade någon del af sina saker. Vid jultiden i år blef en annan stöld begången från en af drängarna på Lovisedahl, dervid kläder. ur m.m. tillgrepos. Vid båda dessa tillfällen påstå personer sig hafva sett Christoffersson i närheten, och man antog på grund deraf att ingen annan än han kunde vara tjufven. Den 12 januari häktade stadsfiskalen Westman härstädes för lösdrifveri en person, som befanns vara Peter Zachariasson, född i Edenryd i Småland, och straffad för första resan stöld. Han erkände snart att han begått den stöld, som kort förut skett i Torsebro, och för hvilken han nu är under ransakning. Då vederbörande kronolänsman kände signalementet på ofvannämnde Christoffersson och fann att det passade in på Zachariasson, tog han sig deraf anledning att fråga, om han icke vore samma person, hvilket Zachariasson bestämdt bestred. Som han emellertid är igenkänd att vara samma person, kommer han att vid vestra Göinge häradsrätt undergå ransakning för sina förmodade bedrifter på Lovisedahl, och omständigheter lära finnas för handen, som troligen leda till hans fällande.