Dagens Nyheter – 22 februari 1866, sida 1

Äfventyraren. Roman af förf. till Jean Vaubaron. (Forts. fr. föreg. A.) — Har du något på förslag? — Ja visst... Min knytnäfve är fast, mitt ögonmått säkert och mitt hjerta sitter på rätta stället... Ar det icke sannt hvad jag säger? — Jo visst, men hvart tusan vill du komma? — Till den slutsatsen att jag bör bli slagskämpe! — Dålig födkrok! utropade grefven med en betydelsefull grimas. — Nej, tvärtom fiuns det intet bättre sätt att förtjena pengar... — Förklara dig närmare, min vän, — Gerna. Jag ger mig till militär, ser ni, antar en krigisk min, och vrider upp mina mustascher; jag blir då alla borgares skräck och alla fruntimmers gullgosse. Under sådana förhållanden måste både män och hustrur skatta till mig; fruktan beveker de förra och kärleken de sednare. Men detta är inte allt. Jag visar mig beständigt på våra promenadplatser, går på alla slags förlustelse-ställen och söker gräl med enfaldiga landsbor och andra personer, med hvilka det. lönar mödan, sådana som rysa vid tanken på en blottad dolkklinga, som heldre låta sin börs än sig sjelfva undergå åderlåtning ... Ni förstår mig. Dessutom erbjuder jag min tjenst åt svartsjuka pultroner, som gerna vilja hämnas, utan att utsätta sig för vådorna af en duell. Alltnog, ingen har så många in