Dagens Nyheter – 22 februari 1866, sida 1

nom, om ban också behagade hedra mig med hundra frågor. Jag märkte sträxt att den un: ge mannen blef förtjust öfver mitt förbifidliga sätt. : — Min herre, sade han till mig, är ni bosatt I Paris? . : —, Ja, min herre, jag är borgare i Paris; född i qvarteret Saint Denis, der min slägt från far till son i mer än tre bundra år drifvit han del med yllevaror. Mitt namn är Nicolai Benoit och min skylt är lävt igenkänlig på deb: gyllene vädur, som är anbragt derå. — Då, min herre, känner ni säkerligen den stora staden tutortörderntligt väl? — Ja, det finns icke et etida gäta eler återvändsgränd, som jag ej har redu på. — Var då god, rin Nerröy och hjölfx mr ur den förlägenhet; hvari jag befitmdr mig. : — Jäg skall göra. allt för datt gGagND er, om ni endast låter mig veta i hvad afseende uitbehöfter min hjelp, : — Jag är främling, min herre, — Det kunde jag Hästar Any. — Jag kommer nu till Paris: för första gåmgen och har ingen bekant här. Mina anhållen är derföre, att ni. ville anvisa mig ettansprältslösare hotell, som jag kun taga in på, och der jag ieke bar någonting att frukta för hin hia förmögenbet, som. jag har nicd: mig: Det är allt hvad jag eger, och ni kan förstå att jag är mycket rädd avt förlora den: Dessa ord ljödo i mina öret somskrigstruims: peten i stridshästarnes. Mina ögon föllo påren späckad kappsäck, sov var fastgjord: bulkom! så delu, och hbyarifrån: jag vid: hvarje rörelse: hä-. sten gjorde, tyckte mig höra ett svagt ljud lik