Äfventyraren. Roman af förf. till Jean Vaubaron. (Forts. fr. föreg. AF.) Rolfs första omsorg var att uppsöka en klädmäklare och en hästbandlare. Hos den förre köpte han ett livre och hos den sednare en normandisk klippare, visserligen något framskriden i ålder men dock ännu tjenstbar. Han betalte tre louisdorer för kläderna och åtta för hästen. Följande dagen hade de blott åtta mil att tillryggalägga för att komma till Paris. Rolf satte sig upp på Bayard och Jakob på sin klippare. Den förr så olycklige gossen intogs af en lätt begriplig stolthet, och hans barnsliga glädje låter ej beskrifva sig. Då de ridit vid pass två timmar, sade tjufskyttens son: — Jakob, när du bädanefter talar till mig, skall du icke kalla mig min herre, utan herr chevalier. — Ja, herr chevalier, genmälde gossen. — Och, fortfor Rolf, när någon frågar dig om namnet på din husbonde, skall du svara att du är i tjenst hos chevalier Rolf af Tremblaye. — Det skall jag komma ihåg. : Som vi se, antog Rolf ett namn som icke med rätta tillkont honom! Men vi för vår del åtminstohe anse honom ej tadelvärd derför. Långt före nattens inbrott anlände Rolf till den stora stad, der han skulle komma att tillbringa ett lif, fullt ut lika händelserikt som de odödliga äfventyrarne Gil Blas och Lazarilles.