Dagens Nyheter – 20 februari 1866, sida 2

oo — Hvarför talar du om att dö, min gosse? Är du då mycket fattig och olycklig? — Ja, min herre, mycket fattig och mycket olycklig... — Har du ingen mat? — Jag har ej förtärt något sedan i förrgår. — Hvad säger du! utropade Rolf och framtog straxt en flaska med vin samt uppmanade gossen att dricka derur. Denne lät ej säga sig detta två gånger, och sedan han tagit sig en dugtig klunk, tycktes han bli något upplifvad. Rolf återtog: oo — Du är således inte hemma här i trakten? — Mitt hem ligger sex mil härifrån. — Hvarföre har du gifvit dig utaf så här långt bort? I stället för att svara, brast gossen i gråt. Rolf fortfor: — Har du dina föräldrar i lifvet? — Nej, inte numera... — Du har således ingen, som vårdar sig om dig? — Jag har aldrig känt min mor... Min far dog för åtta dagar sedan... — Och då begaf du dig hemifrån? — Jag var väl tvungen. . — Hvarför det? — Min far egde en koja och en liten jordlapp. Han odlade denna, jag hjelpte honom så godt jag kunde, och vi lefde temligen bra på afkastningen deraf... Men nu är far död, och personer som han var skyldig pengar, ha tagit kojan och jordlappen ... Mig ha de jagat på porten. Jag har icke velat tigga och öfverallt hvart jag kommit har jag begärt arbete; men man har svarat att jag är alltför liten och