uppstaplade dess innehåll på bordet. Han otef bländad vid åsyven af allt guldet. Förut hade hån aldrig föstav minsta vigt vid denna Ta förmögenhet, som 1 förhållande till markis Reginalds rikedom var att ause såsom en droppe 1 hafvet. Han började nu räkna pengarue; summan befanns uppgå till fyrtio tusen francs. Detta var en bagatell för den som drömt om tre hundra tusen franes i årlig rönta; men ä andra sidan var det icke gerua möjlikt att med en så pass stor summa dö af hunger, annu på någon tic åtminstone. För öfrigt hade Rol juveler; men han sökte icke göra sig reda för deras värde, emedan det var hans mening att för all framtid bibehålla dem till minne at Reginald. Vär hjelte nedlade åter allt sitt guld i kappsäcken och satte denna invid sin säng. Sedan han derpå förvissat sig om att pistolerna voro laddade, lade han sig och insomnade snart. Han sof lugnare än han hoppats, och när ham vaknade, vår morgonen redan långa framskriden. Han steg genast upp, klädde sig, intog en lättare frukost och fortsatte derefter sin res Enligt hans beräknivg skule färden fill Pario upptaga fyra dagar; han ville nemligen icke alltför mycket öfveranstränga sig sjulf eller siu häst. Under vågen hade han således god tid: till att begrunda sin ställning för det närvaran. de och uppgöra planer för framtiden. Bland: annat frågade han sig huru han lämpligast skulle använda sina fyrtio tusen francs. Kfter mycket funderande kom han till den slutsatsen, att. det klokaste vore att köpa en underlöjtnantsfullmakt och i likhet med yngre söner al förnäma familjer egna sig åt kronans tjenst. Vis veta mer än vil, att vår hjelte hade fallenhet.