han utanför värdshuset Tre kronor i Abbeville. Stalldrängarne togo genast hand om Bayard, och Rolf tillsade dem att se noga om det ädla djuret; som stolt kråmade sig, churu drypande af svett till följd af det häftiga loppet. Den unge mannen tog sjelf lös kappsäcken, som inneslöt han förmögenhet. Ilan lade den på axeln och gick iu i värdshuset för att beställa et rum och tillsöga om att genast få qvällsvard. Vi veta att Rolf icke aållenast var en utomordentligt vacker yngling utan äfven exde någonting mäkta förnämt i hållning och sätt. Också skyudade värd, värdinna och tjenstfolk att passa upp på honom, ehuru rikare och högre uppsatta personer på den tiden sällan färdades, utan att vara äåtföljda af minst två lakejer. Inom några minuter var det bästa rummet i värdshuset stäldt i orduing för hans räkning. Som det var kyligt om aftnarne, upp: tändes en dugtig brasa i eldstaden. Under tiden hade kökspersonalen brådtom att ästadkomma den beställda qvällsmåltiden. Rolf var sorgsen; men han var ung iänuu. Det gladde havs sinne att se den uppmärksambet, man egnade honom; och hungrig som han var, erfor han en känsla at välbehag, då stekångorna från köket trängde upp i hans rum och trälffude hans Inktorgan. Han hade gifvit befallning om att bli serverad på sin kammare, och ändamålet med denna anordning var att han skulle slippa skiljas från sin skatt. Snart var måltiden uppdukad. Värden hade öfverträffat sig sjelf; och de rätter som framsattes för Rolf, voro riktiga mästerverk i kokkonsten. När den ynge mannen slutat äta, drog han för rigeln på dörren, öppnade kappsäcken och