SAO ERAN NOV II SS SIE LEE dubbel tunga för folket. Tandtdogens nedra kam mare, de valda fullmäktige, hatva med ett mod oci en härdighet, hvartill sällan något lands repre sentation visat motstycke, vägrat sitt bifall till kounnugens förslager till försvarsväsendets ombilduivg; och när konungens regering år efter anvuat användt öfverskotterna på statsiukomsierna till att bekosta förökningar I armen, bar landtdagen slutligen vidtagit den utvägen att icke votera någon budget. Nonnugen har gång på gång upplöst landtdagen och lätit anställa Hva val, I hopp att landet skulle skicka mera medgörliga ombud. Men landet här tvärtom skickat till nästa Jandtidag allt flere motståndare till konungens planer, oaktadt regeringen med I både lock och pock sökt leda valen till motsatt utgång. Under tiden har regeringen äfven förtryckt och förföljt pressen för art om möjligt tysta den. Det har icke lyckats. Tidningsredaktörerna plikta elier låta sätta sig i fängelse, men uttala ändock den mening, som de flesta af deras läsare dela. Om de ej vägat sjelfva uttala somliga saker, som skulle varit olägliga för regerliugen, så hafva de tryckt representanternas I furanden i kanumaren, i hvilka desse bevisat huru olagligt regeringen ofta förfarit. Regeringen har då funnit det nödigt att söka qvälva Ifva representanternas yttranderätt. Den har låtit en tillfälligt hopkommen majoritet I högsta domstolen förklara, i tydlig strid mot grundlagens 84 paragraf, att representanter kunna ställas till ansvar för sina yttranden i kammaren. Om denna förklaring blefve beständande skulle regeringen snart kunna häkta hela kammaren och sedan göra hvad den behagade med folket. Så snart högsta domstolens förslag blef bekant föreslog representanten JIloverbeck att kammaren skulle protestera mot denna resolution såsom — grundlagsstridig. — Alla de förnämsta landidagsmännen yttrade sig instämmande häri, oaktadt justitieministern gillade högsta domstolens resolution. Denna resolution gällde i första rummet landtdagsledamoten Zwesten (rådman i Berlin, en högt ansedd man). Han var nemligen afregeringen åtalad för ett yttrande 1 kammaren, Uuderdomstolarne hade förklarat att de icke kunde handlägga åtalet förrän kammaren lemnat sitt samtycke dertill. Regeringen drog saken under högsta domstolens pröfning, och denna öfverrätt förklarade, som sagdt, att en represeutant kan ställas till rätta utan sina kamraters medgifvande. Denue hr Twesten afgaf nu under öfverläggningen om protesten följande yttrande, hvilket klart framställer och utreder det förhållande, som enligt dagens telegrammer kanhända kommer att föranleda ett utbrott i Preussen: Icke ehuru, utan just emedan jag är personligen inblandad i denna sak, tager jag i denna angelägenhet ordet, ty jag anser det fullkomligt berättigadt att hålla ett tål pro domo (för eget hus och härd), om ock under nuvarande omständigheter deraf kan blifva ett tal contra domum (mot eget hus och härd). Mina herrar! Då jag erinrar mig yttrandena i herrekammaren, när man der förlidet är drog denna sak inför sitt forum, och der man i afseende på mig och professor Gneist begagnade sig af uttryck sådane som fanatiska, skamlösa, rysvärda yttranden (munterhet), lögner och smädelser, gemenheter och nedrigheter, (hör. hör!):; då jag vidare erinrar mig, huruledes man personligen sökt skrämma mig med hotelser om rättsvidrigt våld — så må det väl vara mig tillåtet i dag uppträda något hänsynslöst och bortlägga vanliga och öfliga konsitllerationer. (Bifall.) Jag vill och måste i dag hålla mig till personer och nämna namn, icke för att dymedelst förskaffa mig YR BR LPO APR BROMAN SUNNE TUNT FYND PE NOR FYN RSA be ARP OARARNATDETNENE NT OO ER —— OA TRI