Dagens Nyheter – 19 februari 1866, sida 1

— Åhå! utbrast chevaliern, ni misstar er till en del, min herre. Måbanda var ni vår käre slägtinges fosterson, d. v. s. han hade upptagit er och gifvit er uppfostran; men det är någonting helt annat än att vara adopterad, skall jag säga er... — Herre! mumlade Rolf ursinnig. -— Min pgunstige herre, fortfor chevaliern, var så god och ge mig ett klart och tydtigt svar. Ni tror att ni nu befinner er i ert egåt hem, är det icke så? — Jo, det tror jag, svarade RoM. — Och hvarpå grundar sig denna tro, om jag törs fråga. På min högt älskade faders ömma tillgifvenhet för mig. Jag vet att det var Hans sista vilja. — Misstag? utropade Jacquemet. Markisen har ingenting velat. — Lögn! utropade Rolf. — Det var aldrig hans vilja, fortsatte grefven; åtminstone icke hans sista vilja .., Ni ljuger, ni ljuger! — Jag ljuger aldrig, svarade herr Jacquemet, och när jag vidblifver ett yttrande, bevisar jag det alltid. — Bevisa det då! utbrast RoY. — Det är mycket lätt, svarade gretven och drog ur sin rockficka ett papper som han vecklade upp. : — MHvad är detta? frågade den unge mannen, htilkens läppar och händer började att märkbart darra. i oo Det är adoptionshandlingen, svarade grefven, ooo Nåväl? ,.. ,